En blivande förskoleklassare

Samantha nov 17

Vi har en sexåring här hemma. En som nu i veckan ska börja i förskoleklass. Imorgon blir första, riktiga, dagen på fritids dessutom. Ikväll kom det hela. Tårar för att hon nu kommer vara på ett nytt ställe utan sina småsystrar. Att det är läskigt och mycket nytt. Tårarna rann nedför hennes kinder. Allt jag ville säga var att det skulle bli så bra så! Att hon skulle få så många nya, bra, vänner. Att alla barnen på skolan kommer vara så snälla och hjälpsamma. Att ingen kommer retas eller mobbas. Allt jag ville göra var att ösa positiva vibbar över till henne.

Men hur sjutton kan jag göra det?! När världen, samhället, ser ut som det gör? När barn – allt lägre ner i åldrarna mobbar andra? När klädstilar, hårstilar, dialekter, kroppen och allt annat kan bli saker som får mobbare att hitta sina ”triggers”. När föräldrar / vårdnadshavare öser över sina fördomar och skitiga värderingar till barnen? När klasserna är så otroligt stora att det är en OMÖJLIGHET att för alla barnen knyta an till en enda pedagog..?! Alltså, jag har läst några år i lärarprogrammet på högskolan – det vi fått lära oss minst om är egentligen barnens känslor och hur dessa kommer i uttryck.. En enda kurs (på 7,5 högskolepoäng, dvs ca 5-6 veckors studietid) handlar om konflikthantering. Av alla 3,5 åren..!

Jag vill säga att allt kommer gå bra. Men ljuger jag då? Jag vill inte tro det men..